Google+ Followers

söndag 12 maj 2013

Sorg i våra hjärtan

IMG_3944

På den här bilden  har mormor somnat in för ungefär en timma sedan hon drog sitt sista andetag igår på morgonen strax efter nio , & morfar har så svårt att släppa henne, han sitter i sin rullstol & tårarna rinner ner för hans rynkiga kinder, han sticker in handen under täcket & stryker hennes ben & säger att hon har då inte behövt frysa iallafall , hon är alldeles varm, “mor brukar alltid frysa” säger han, emellanåt så ställer han sig upp på ostadiga ben & böjer sig över henne för att pussa hennes fridfulla ansikte “hon var mitt allt i över sjuttio år” & jag står & tittar & gråter……..hjärtat brister…..vad livet är grymt.

_DSC0014-001

Här är mormor 18 år, sitter & gnager på en morot & här har hon inte en aning om hur jobbigt hennes liv skulle komma att bli……det kom att innehålla ett världskrig ,tuberkulos & en lång vistelse ifrån sina älskade barn då hon var på Sanatorium i Sandträsk & förlusten av en älskad,älskad son & ovanpå det ,ett olyckligt äktenskap, för tyvärr måste jag säga ,dom “talade aldrig riktigt samma språk”……hon hade varit värd en bättre behandling….under hela deras äktenskap, inte bara i slutet………han borde ha varit goare med henne & visat henne mer av den kärlek som han ju tydligen hade någonstans inom sig…….kanske han gjorde det emellanåt ,jag hoppas det, för bådas skull……..men det största & finaste som finns det är att förlåta, inte bara för den som blir förlåten, utan för den som förlåter ,för det gör oss till lyckligare ,friare människor & ingen är så dålig att dom inte kan bli bättre,& min mormor hon sa alltid varje kväll innan vi somnade “natti,natti & sov så gott nu ,allt är förlåtet” hur vackert är inte det…….

_DSC0019

Den här bilden har jag också stående framme, den visar hur mommo var ……med glimten i ögat & alltid allas bästa för ögonen, ingen fick gå omkring vara hungrig ex. hon hade det godaste av hjärtan…..men ibland när hon var själv, eller i sina egna tankar, så kunde man se en bekymmersrynka i pannan, & jag vet att hon kände sig ensam i deras tvåsamhet & efter varje sommar då hösten började hota med en lång vinter & det var dags för mig & min bror att åka hem,så stod hon på deras trappa & grät med en näsduk i handen & jag kan tänka mig den tystnad som la sig i huset efter en lång underbar sommar då vi hade varit där Roger & jag “lillpigan” & sprungit med bara fötter ,bastubad,lek på stora ängar & i skogsbryn,med en mormor som står i köket med öppet fönster & gräddar småplättar & vispar grädde & ropar” kom & äta nu” vet ni hur härligt det var…………promenader ner till lanthandeln, där man kunde köpa allt ifrån falukorv i papper till säkerhetsnålar & bokmärken……asfalten på landsvägen som ledde till affären var inte lika len som den lilla jordvägen som ledde fram till huset var……men båda vägarna har lämnat starka minnen i mig under mina bara barnfötter Ler

_DSC0007-001

För någon tid sedan då hon fortfarande var klar så gav hon mig en liten ,sliten röd smyckeask & då jag öppnade locket så låg hennes vigselringar däri & i locket hade hon limmat den här lilla bilden….så sött……………hon sa att hennes fingrar har blivit så smala så att ringarna inte ville sitta kvar & döm om min förvåning då jag fick hennes ringar, jag hade verkligen svårt att ta emot dom ……men är glad att jag gjorde det……se så kära & lyckliga dom ser ut på lilla bilden där.

IMG_3936

Adjö min älskade fina momme du som förgyllde min barndom……..jag har ett hopp om att vi möts igen………vem vet.

Idag ska vi åka till morfar & ge honom kärlek…

Kram

4 kommentarer:

Marlene sa...

Åh, så fint skrivet. Oavsett hur kärleken var mellan henne och maken, så har du ändå visat henne kärlek under hela ditt liv. Det är hon säkert mycket tacksam över och det var kanske det hon ville visa med att ge dej sina ringar. Hon kommer ha koll på dej, det är jag säker på :-)

Gerd ♥ sa...

Jag "bloggar" ju inte just nu när jag är Farmor på heltid, men kunde inte låta bli att gå in och läsa här i ditt blogghem.
En sådan underbart vackert beskriven berättelse om de gamla och deras speciella kärlek, så varsamt och varmt du skriver, jag riktigt känner mig omsluten av kärlek.
<3 Kram <3 Kram <3

Kaisa ♥ sa...


Men Lotta vilken vacker berättelse.
Jag beklagar sorgen det är så fruktansvärt ledsamt när någon lämnar oss...

Kärlek!

kicki sa...

Tack Marlene ,Gerd & Kaisa för era värmande ord.
Kramar