Från oändlig smärta till ……..

Vet du vad som är det värsta med att få barn???

Det är att man ÄLSKAR dom så otroligt mycket så högt & så dyrbart & dom finns i ens tankar alltid,alltid…och man vill skydda dom ifrån allting ont..

Det finns några ögonblick i livet som är så stora några få som man kan räkna på den ena handens fingrar……..mina ögonblick är: Då lilla Sandra Theres föddes på hösten för snart 30 år sedan (åh HerreGud vad gammal jag borde vara) en liten guldklimp som var både efterlängtad & planerad trots att jag då bara var 18 år.

Mitt andra stora stora ögonblick i livet var då lilla Frida Johanna föddes ,en sensommardag i Augusti & jag såg in i hennes ögon & visste direkt att det här är just en Frida ,en självständig ,framåt ,viljestark liten tjej som vet vad hon vill & hon fixar det.

Mitt tredje stora stora ögonblick i livet var då min tredje flicka skulle komma att se dagens ljus,& fram föds min älskade son……jag var hundra på att jag hade en tjej i magen & så var det en liten Josef Johannes……en gammal & vis själ :)

Och mitt fjärde stora ögonblick i livet var då jag återupptäckte min man ,då vi fann tillbaka till varandra & hittade nya sidor att älska mer än någonsin, vi höll på att förlora varann på riktigt ,men som genom ett under hände det något & jag har aldrig känt mig så älskad som jag gör nu…….han ÄR min själsfrände & jag älskar honom såå….

Och nu kommer mitt femte ögonblick i livet …..Sandra kommer att vigas med sin älskade barndoms stora kärlek i morgon…..dom “tappade” bort varandra under massor av år & deras vägar möttes igen för ett par år sen, & i morgon gifter dom sig……fatta att det är STOOORT….

Och som jag någon gång tidigare har nämnt så är det alls ingen självklarhet att Sandra finns hos oss idag……..jag kommer aldrig att glömma den smärta & ilska & maktlöshet & sorg som höll på att förinta mig då jag förstod & insåg att min lilla flicka var narkoman………min oskuldsfulla fina ,änglalika flicka……..så många gånger som jag tog bilen och bara körde och lät tårarna rinna hejdlöst & jag satt & halvskrek ut min smärta & förtvivlan………det gjorde så fruktansvärt ont……& efter att ha fått in henne på en tredje behandling,dit hon anlände kraftigt underviktig & med blodförgiftning i båda armarna,så hände det……hon fick en ängel & han räddade hennes liv, en son en Isak…….

Jag kan fortfarande känna hur jag kände då, när jag var på besök hos henne då hon var på det sista behandlingshemmet…….hur jag tänkte då jag tog på hennes varma lena hud & var så oändligt lycklig över att hon var just så varm & så levande, mitt älskade barn……….för i mina drömmar, både dagar och nätter, hade jag varit med om att sänka ner min älskade dotter i jorden.

Men idag är vi så lyckliga & det är som om den hemska perioden i mitt liv aldrig har existerat, även om jag vet att den har det & den har gett mig nya perspektiv på livet…..idag har hon tre små underbara söner & en blivande man som är fantastisk……….vad mer kan jag säga än att Gud är god……

Kram