Google+ Followers

lördag 28 juli 2012

Lite om allt…..

IMG_2089

_DSC0070-001

Äntligen har vi samlat ihop alla familjemedlemmarna,efter våran lilla semestertripp & jag har längtat extra mycket efter lilla  kommandoran som för övrigt nu har dejtat snyggaste Cox,så nu väntar vi kanske smått…..kanske ,kanske!!IMG_2042

Våran resa som skulle ha varit en härlig Norge resa ,med Trollstigen som ett av resmålen ,blev istället en resa till Finland ,varför, jo för att vi inte ville köra i regnet, vi tog en jättefärja över från Stockholm till Åbo ,en resa på 13 timmar…..(i regn)….här är vi på väg in i den stora båtens garage ,som tog ombord både långtradare ,bussar ,husbilar ,och alla tänkbara fordon & jag tänkte HUR ska detta sluta då jag såg hur många bilar & annat som körde in via bogvisirets gap…IMG_2056 

Marcus fina tjej Karin….IMG_2065

Min älskling ,Masse,Karin & Marcus ute på däck…IMG_2067

13 våningar var det på båten…IMG_2058

Här kommer dom ut via bogvisiret…..IMG_2051

Lite skruvande ,bara ställa om ett styre…..IMG_2070

En ny väska blev det i Vasa ,en som håller för lite vind……det blev en arme´väska från 2:a världskriget ,en gasmaskväska…._DSC0041

Så idag ,har vi varit på 5-års kalas, Isak har fyllt & vi gav honom en studsmatta, som småbröderna blev väldans förtjusta i……._DSC0002-002

_DSC0004-003

_DSC0013-002

IMG_2086

Och nu ligger vi i sängen & äter godis & ser på Bumbibjörnarna, vi har badat härlig bastu, och varit ut en sväng & kört ……..& Isak tycker det är jätte coolt.

Det enda som är så oändligt sorgligt är att Frida min lilla gumma har det så otroligt jobbigt….jag bara önskar hoppas & ber att hon ska börja må bättre & det värsta är att det känns som att jag INGENTING kan göra eller säga för att hon ska börja må lite ,bara lite bättre……

Kram

söndag 22 juli 2012

Vilken dag....

Idag har jag kännt mig rörd ända längst in i min själ av det raraste sms som jag fick,det gjorde mig lycklig. Sen har jag skrattat så där gott så att det krampar i mellangärdet ,det har varit en härlig dag & jag skulle så gärna vilja förmedla känslan av att sitta på en HD & glida genom ett somrigt Sverige med öppen hjälm & känna dofter av skog & koskit & blomster av diverse slag blandat med stads lukt & känna vinden mot sin hud samtidigt som man hör mullret från motorn & full av beundran betraktar vårt så otroligt vackra landskap...det är så underbart....och att dessutom få dela det med mannen som jag på nytt har förälskat mig i gör ju allting ännu mera stort,vi färdas ju med tre vänner ,men det är så häftigt med Hojåkare ....vi slår gärna följe med varann ,så i dag har vi varit fem mullrande ekipage som har dånat fram,och stannat typ var tionde,femtonde mil & pausat & svamlat & druckit kaffe & ätit & skrattat. I Sundsvall stannade vi & jag köpte mig en glass & jag fick syn på en liten gråsparv & ville ge henne en bit av struten & tänkte kasta en flisa men hejdade mig & sträckte bara fram handen & och den lilla söta kommer fram & tar så försiktigt den lilla brödbiten & går bakom motorcykelns framhjul & äter upp den & sedan är hon borta & jag står kvar helt förundrad över vad som just hade skett....ja vilken underbar dag,nu ligger jag i sängen hos gulliga Lena &Steve i Edsbyn & bloggar från min IPhone efter en fantastisk middag & ryggmassage.....tänker på de mina där hemma , både två & fyrbenta & önskar att alla har det bra.....love you all.... Kram

torsdag 19 juli 2012

Long time no see……

_DSC0255

_DSC0259

_DSC0014

Ja det verkar som att sommaren kom till sist & nu har vi tänkt oss en lite längre tripp på motorcykel med destination Norway…..men då säger väderappen att det ska REGNA i Norge hela veckan VA!!!???

Tanken är att lilla Lotta ska fara till sin festman & tillbringa veckan där & förhoppningsvis bli dräktig!!…så gott folk HÅLL TUMMARNA nu & Julia ska till bästaste Falle & där vet man aldrig vad som händer & sist men inte minst Frida ,henne har jag försökt adoptera bort under veckan & själv har hon annonserat ut sig på facebook & frågat om ingen vänlig själ vill adoptera henne under en vecka då mamma & Tobbe är borta ,för hon bör inte vara ensam nu tycker jag & hon fick massor av erbjudanden ,det ena bättre än det andra….så inte behöver hon vara ensam med sin smärta & ångest & sitta själv……Nej,nej ut bland sina fina vänner,för öppna famnar verkar det finnas gott om…….Ja jag tror att människor är goda & kärleksfulla……sen har jag ju tyvärr sett att det finns en & annan som har ett ofantligt stort ego som till varje pris måste boostas & bekräftas även om det innebär att man måste kliva över lik, ja tyvärr är det den hemska verkligheten…..men sen har jag ju faktiskt ett val ,ska jag låta den här människan ta all min energi , eller ska jag återerövra det som tillhör mig? MIN ENERGI ,ja valet är faktiskt mitt & jag väljer nu att sluta läcka ,för jag behöver min energi till mig själv & till dom jag älskar ….så är det…

Kram

fredag 13 juli 2012

Vilken jävla smärta….

IMG_1941-001

Fyyy faaan vad jag har gråtit idag……jag for på jobbet & då jag kom dit ringde jag till Frida för att väcka henne….

“hallå” hör jag henne svara med svag ,sömnig röst

“hej det är mamma,sover du ännu”

“ja,men vad bra att du ringer & väcker mig…..jag hade en sån hemsk dröm ,jag drömde att Tobbe hade en ny tjej & att han inte ville veta av mig & så var det nåt mer som inte var bra heller…..Åh mamma det var så hemskt”

“hmm jaa Frida …….men det var ingen mardröm……..det är sant”

Jag blev helt stel & visste VERKLIGEN INTE vad jag skulle säga……

Vi lägger på & efter en stund ringer jag upp henne igen…..& jag hör henne kvida & hulka ,”mamma det gör så ont, jag kan inte andas,mamma varför GÖR han så här mot mig?…..VARFÖR,varför sa han inget,han har ju bara slängt bort mig ,& nu är han lycklig med en annan……varför sa han inget…..varför VILLE HAN HA BARN MED MIG, vi skulle ju gifta oss!!! mamma jag förstååår inte……..det gör så ont”

“vill du att jag ska komma hem en sväng”

“Ja mamma jag vill det”

Då jag kommer hem står hennes frukost orörd på bordet & hon ligger på köksgolvet & BARA GRÅTER…….Å HERREGUD vilken smärta…….

Vad kan jag göra……jag gråter med henne…..

Och TACK MIN ÄLSKADE MAN för att du finns då jag inte räcker till….

torsdag 12 juli 2012

Hurra!!

Igår fyllde våran finaste Josef 21,det bjöds på smörgåstårta & våra fina vänner kom förgyllde en stund för oss……..vi skrattade & svamlade & för en stund så fanns inga problem alls….precis så som det kommer att kännas ,då vi får lägga allt bakom oss & gå vidare.
Josef jag önskar dig ett liv i lycka & älskar dig så innerligt ,min fina…….Sen kopierar jag Fridas blogginlägg rakt av & önskar er alla en fin dag / Kram_DSC0039-1 De perfekta omständigheterna

Dagen och kvällen har faktiskt varit förvånansvärt bra. När jag kommer på mig med att inte känna mig ledsen eller arg känns det nästan tomt! Josef fyllde år idag så Tomas och Maggan kom hit och åt smörgåstårta, och de är ju alldeles för knäppa för att ens jag ska kunna hålla mig ifrån att dra på smilbanden. När jag satt där i kökssoffan och flinade i smyg åt mamma och Maggan när de svamlade om något så tänkte jag ”jag är själv, jag är inte tillsammans med Tobbe”, men jag log fortfarande i alla fall. Det kändes konstigt.

En sak vill jag dock klargöra. Det verkar som att vissa inte förstår att man kastas fram och tillbaka, att man aktiverar hela känsloregistret när man går igenom en sån här kris. Ibland saknar jag honom, vi bodde ju nyss ihop. Jag har inte sovit en natt utan honom, jag har inte ens duschat utan honom på över sex månader (vi flyttade ju ihop i julas). Så det är inte så konstigt att jag faktiskt kan sakna honom. Samtidigt har han gjort mig så illa, han har svikit mig på det värsta sätt man kan svika någon, därför hatar jag honom. Och det måste jag få göra! Jag är arg, jag är ledsen, jag är sårad och besviken. Jag är hatisk, men ibland måste jag få sakna honom ändå. Men det blir mindre och mindre. Framför allt i takt med att jag lär känna medlemmarna i Forna Fruar Klubben. Jag har ju för fan levt i en lögn det senaste året. Han var ju inte i närheten av den jag trodde att han var. I takt med att min vetskap om vem han egentligen är, hur han egentligen är växer så tar jag mig vidare. Steg för steg.

Det som tog hårdast på mig, och det Tobbe också verkar ha ”förfinat” är hans sätt att förflytta sig mellan relationer. Chocken. Jag blev så fruktansvärt chockad, jag hade inte en aning. När vi fick reda på att jag var gravid var omständigheterna perfekta. Vi var lyckliga (trodde jag), vi hade ett stabilt förhållande (trodde jag), han var en bra kille (trodde jag), vi bodde i en fyra, vi hade bil, jobb osv.

När vi vaknade på midsommardagen skulle vi gå ut på en morgonpromenad, men då ringde syrran och frågade om vi ville komma och grilla. Jag ville åka dit, men Tobbe ville stanna hemma. Jag blev lite sur över att han inte ville följa, men jag åkte själv. Under tiden då jag var på väg till Boden ringde han till mamma och sa att ”han inte orkade mer”. Att han kände sig färdig med vårt förhållande och att han ville att vi skulle flytta isär. Mamma berättade det när jag kom fram, men jag tänkte att han måste ha drabbats av någon tillfällig sinnesrubbning. Det hade han inte.

För övrigt så var det någon imbecill som lämnade en kommentar här idag och menade att ”jag höjer mig själv till skyarna” – vem fan var det? Vilken idiot säger jag bara. Den meningen där jag höjer mig själv till skyarna, den skulle jag vilja se…

Upplagd av Frida kl. 01:38

Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Äldre inlägg Startsida

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

tisdag 10 juli 2012

Att helas med ordens kraft...

Ååååhhhh idag vill jag bara kopiera Fridas blogginlägg för att jag vill så gärna att hennes ord ska nå ut till så många som möjligt ,för att hon ska kunna få del av den helande kraften som finns i att andra människor sänder oss positiva tankar & kanske tillochmed skriver något rart eller uppmuntrande inne hos henne.....hon behöver all positiv energi som hon bara kan få mitt älskade hjärta.......
Tisdagen den 10:e juli 2012: Jag blir inte lyckligare av någon annans olycka..... Tvivlar du? Den universella frågan funkar i alla lägen och svaret ”jag tvivlar” – det funkar också i alla lägen. Vad man sen tvivlar på är inte lika relevant, bara uttrycket ”jag tvivlar” förklarar så gott precis hur man känner. Och idag har jag tvivlat. Jag har tvivlat på mig själv och mina val. Att lyssna på sitt hjärta, att gå på magkänslan och att göra det man tror är rätt utifrån de förutsättningar man har just nu, det är inte det lättaste alla gånger. Idag har jag mest stirrat och gråtit igen. Imorse hade jag ingen lust att kliva upp och sen ångrade jag nästan att jag gjorde det. Men jag sover, äter och ser till att hålla mig i sällskap. Jag somnade på stranden idag och Hannah strök mig över ryggen och i håret, det kändes nästan som en helande kraft. Det som känns värst av allt är att Tobbe tagit det absolut käraste som jag hade ifrån mig; lusten att leva. Min inre drivkraft. Lite av den har jag givetvis kvar, jag skriver ju. Att skriva är den enda prestationen jag klarar av. Men mina drömmar, mina planer och min kämpaglöd är borta. Jag vill inte jobba, jag vill inte tjäna pengar, jag vill inte vakna upp till ännu en dag som jag måste fylla på något sätt, döva smärtan på något sätt. Jag blir inte lyckligare av någon annans olycka. ”Fokusera på dig själv” hör jag människor säga, men… hur? Jag måste få älta, jag måste få processa. Jag kan inte gå ut och låtsas att jag mår bra, jag mår inte bra! Jag har en lång väg att vandra innan jag kommer kunna säga att jag mår bra. Och det känns hemskt att det är andra människor som fått mig att må såhär. Hur ska jag våga satsa igen? Då kan jag ju förlora en gång till. Jag vet människor som gått igenom kriser med högburet huvud och låtsats som ingenting. Men vad blir bättre av det? Om någon känner sig stött av att läsa det jag skriver – läs inte då. Om någon gottar sig i min misär – varsågod, jag bjuder på det. Det här är mitt medium, det här är min enda alldeles egna kanal där jag bestämmer vad som skrivs. Det här är min enda plattform som jag kan styra över alldeles själv. Är det så att jag sätter större stenar än vad jag kan ana i rullning, ja då kommer det att visa sig. Jag vet ingenting om framtiden. Men jag vet att, gör man saker så kommer det alltid att finnas människor som ogillar det – likaväl som det finns människor som gillar det. Hur det än är så vill vi alla ha bekräftelse på vår existens. Jag vill berätta min version, min berättelse. Och här gör jag det. Må hända att jag i framtiden inte vill vara lika offentlig med vad jag känner, då kanske jag känner så. Men idag känner jag såhär och eftersom att idag är det enda jag vet att jag har, så utgår jag från det. Jag skriver inte för att skada någon annan, jag skriver för att hela mig själv. Min drivkraft att berätta är det enda jag har kvar nu och då tror jag det gör mig gott att bejaka den. www.heikkibloggar.blogspot.com

måndag 9 juli 2012

God Natt från en trött jag….

_DSC0019

En trött & sliten jag ,ute med Jullan för en sista rastning inför natten på jobbet…..

_DSC0010

Men Julla hon är INTE trött…..

_DSC0068

Matte för tusan……kom igen nu!!!!!

Hon funderar mest på varför matte inte tycker att det var lämpligt att kasta sig i vattnet nu.

_DSC0022

En vacker kväll….

_DSC0026-001

Fridfullt….

Kram & Godnatt

nu ska jag gå in på www.heikkibloggar.blogspot.com & se om min lilla stjärna har skrivit något nytt & hoppas att hon är liiite mindre förkrossad….

Universums helande kraft……

_DSC0255

Flistugg a´la Lotta…..den MÅSTE förstöras så ingen annan kan ha roligt med den….._DSC0010-002

Underbara lilla hunden ……

_DSC0260

Vilken underbar värme vi har haft i ett par dagar nu…& “flickorna” älskar att springa på stranden & att bada….DSC00453

_DSC0156

_DSC0230 _DSC0229

Och den HÄR platsen är som en magisk bubbla….där havet blir ett med himlen, och man kan stå mitt i det hela & bara ANDAS in hela universum & för en stund så försvinner alla ens bekymmer……..underbart….

Och det som mest fyller mitt sinne just nu är min älskade dotters smärta, en smärta som handlar om svek www.heikkibloggar.blogspot.com

När man går igenom helvetet……

380669_383047998415535_1805319857_n-001

Idag känner jag att jag bara vill länka till min älskade dotters blogg…..hon går just nu igenom ett helvete & kanske ni mina fina bloggvänner kan ge henne någon uppmuntran eller nå…..:(

Gå in på www.heikkibloggar.blogspot.com Kram

söndag 8 juli 2012

En älskad bild & kloka ord…….

421736_322378401144430_100001168196396_849731_664831155_n

En så talande bild på Frida då hon var i Indien……älskar den.

397056_10150534288432606_262729648_n

Med dom orden önskar jag oss en fantastisk dag & nu ska jag “städa” lite & sen “leka”…

Kram

lördag 7 juli 2012

Så är det…..

_DSC0097-001

Den här magiska bilden tog jag i går kväll Och en vy som den här,att få vara i den, för mig till nuet…det känns som att allt annat ,alla bekymmer blir liksom mindre ……precis som jag själv också blir liten……och ett med det stora hela…..jag blir både lycklig & sorgsen på samma gång….

Kram

Förstår ju att ni vill veta hur det går för min finaste Frida

Eftersom att jag ju förstår att mina läsare här på bloggen säkert undrar hur det går för min fina flicka så känner jag att jag måste kopiera hennes senaste blogginlägg....naturligtvis har hon ju hunnit skriva massor men vill ni följa henne så är det bara att gå in på heikkibloggar.blogspot.com,men här är iallafall det senaste: "Ååh, jag har haft en sån toppenkväll med mina fantastiska vänner! Som är så fantastiska bara för att de finns och för att de är, utan att göra någonting alls. Under eftermiddagen drabbades jag av en utdragen gråtattack som resulterade i att jag ringde till Tobbe. Jag snyftade och pep i luren. Jag frågade om han inte ville att jag skulle komma hem, om han inte brydde sig om mig längre, om han inte ville ha barnet och hur han kunde göra såhär mot mig. Svaren på mina frågor blev nej, nej och åter nej. Han sa att han inte kunde förlåta mig för allt jag sagt och gjort mot honom. Allt JAG sagt och gjort mot HONOM. Jag var tvungen att sluta gråta, karln är ju inte sann. Han hade läst på bloggen och sett att någon kallat honom ”psykopat” i en kommentar. ”Men det är ju inte jag som har skrivit det” sa jag. Det spelade ingen roll för honom, han kände sig bara för kränkt. Chockad lade jag på luren och torkade bort tårarna från mina kinder. Matte, som jag inte heller umgåtts med på evigheter kom och hämtade mig och jag följde med till hans föräldrar. Det känns så skumt att vi helt plötsligt är så gamla på nåt sätt. Jag är gravid och han har fått en liten flicka. Han körde en fyrhjulsdriven SUV och i bagaget stod en hopfälld barnvagn och i baksätet satt lilla Klara och pratade på. Jag minns det som igår när han plockade upp mig med MT5:an och skjutsade hem mig till Båtskatavägen, fast det är ju 10 år sen nu. Berit och Dennis bjöd på middag och lät mig prata fritt. Och jag pratade. Efter maten åkte vi till Sjöbodan och lyssnade på Simon och Jonas som spelade ikväll. Siv kom också och hon pussade och kramade mig och påminde om att jag inte kommer att vara ensam. I bilen på väg hem frågade Simon om han kunde få bli ”vad heter det nu igen… nåt med far”, ”Gudfar?” svarade jag. Ja, precis det var det han menade. Jag svarade att han absolut skulle få bli det. ”Men kan den inte få ha två?” undrade Matte. ”Vadå, vill du också bli gudfar?” sa jag. Det ville han och jag sa att det var möjligt att det skulle gå att lösa. Nu ligger jag här alldeles varm i bröstet och börjar faktiskt undra om det kanske ändå finns en mening med allt som händer. Den sista tiden innan slutet var jag så ledsen. Vi var två men ändå kände jag mig ensammast i hela världen och jag vågade liksom inte vända mig till någon. Nu känner jag mig så omgiven av kärlek och värme så att mitt hjärta nästan svämmar över. Ida, Stefan och Sandra ska också ha cred idag (precis som alla andra dagar).

onsdag 4 juli 2012

En sån oerhörd smärta :(

Jag har faktiskt inte orkat med att blogga på den sista tiden & särskilt inte de senaste dagarna & varför kan du läsa här nedan ,jag har kopierat min älskade Fridas blogg rakt av.....hon har mått så fruktansvärt dåligt ....jag har legat & bara hållt i henne då hon har upplevt att hon bokstavligt talat har gått sönder, bara velat spy ,velat dö,hon har varit sömnlös i flera ,flera nätter nu ,hon är hålögd & håglös, mitt älskade ,älskade barn......DET GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT ATT SE HENNE SÅ HÄR......men här är hennes egna ord:"Vaknade vid fem. Det går inte att sova längre. Det gör så ont! Det tog några sekunder innan jag kom ihåg... Tobbe har ett förhållande... han har lurat mig i nästan två månader.. jag är gravid. Skit också. Aj, aj, aj! Orkar inte gråta just nu. Men det finns inget bra. Det finns ingenting som känns det minsta bra. Jag som trodde vi skulle bli föräldrar. Jag hade funderat på hur vi skulle möblera hemma, en liten barnstol vid gaveln av köksbordet och en spjälsäng istället för byrån i sovrummet, leksaker utspridda över vardagsrumsgolvet. Jag trodde att vi hade en svacka, att det skulle bli bättre. Jag längtade efter honom trots att han var där, men han hade redan gått vidare. Igår skrek han åt mig "Jag vill inte ha nåt jävla barn med dig Frida, fattar du inte det!?" Det gör så ont just när jag tänker på att han gått bakom min rygg. Och ibland flashar ett ögonblick förbi då jag i efterhand förstått vad han gjorde egentligen, var han var egentligen. Och då gör det så satans jävla ont. Upplagd av Frida kl. 05:43 Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook1 kommentar: Jka sa... <3 4 juli 2012 09:59 Skicka en kommentar Äldre inlägg Startsida Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)
Min värld har rasat samman. Den person jag litade på mest av alla, han som lovat så dyrt och heligt att han aldrig skulle svika mig har bedragit mig. För mig började det i slutet av maj. Jag tyckte han verkade deppig och nere, jag trodde att det var hans depression. Han drog sig undan allt mer och började vara upptagen med en massa annat. När vi var hemma höll han sig på sin kant, ofta framför datorn. Nu förstår jag varför. Jag blev orolig för att det kändes som att det började knaka ordentligt i fogarna på vår relation. Jag försökte prata med honom, jag försökte närma mig honom och jag försökte förklara hur sårad jag blev när det kändes som om han inte var intresserad längre. Då visste jag inte att han redan börjat träffa någon annan, i mitten av maj. Jag undrade varför han åkte så himla tidigt till jobbet, en och en halv timme innan han började. Jag undrade varför han stannade kvar längre på jobbet. Och varför han promt skulle iväg och titta på träningen den enda kvällen under veckan då jag var ledig. Jag ifrågasatte varför han alltid ville ligga med ryggen mot mig när vi skulle sova. Och varför han alltid satt framför datorn och vem det var han SMS:ade med. Jag har alltid litat på Tobbe till 100 %. Jag har aldrig varit svartsjuk eller misstrott honom. Men när han, som en blixt från klar himmel ville göra slut på midsommardagen stod jag som ett enda stort frågetecken. Bara dagen innan hade han gett mig choklad som en liten present innan jag åkte iväg för att jobba kväll. Ett par veckor innan hade vi planerat vad vi skulle göra om i mina föräldrars hus, som vi tänkte köpa. Jag var gravid, vilket vi fick reda på i mitten av maj och då blev han verkligen glad, trodde jag i alla fall. När han helt plötsligt ”inte hade några känslor kvar” på midsommardagen förstod jag absolut ingenting. En vecka och två dagar gick och jag grät förtvivlat i princip dygnet runt, jag frågade varför och hur kunde han och jag undrade vad jag gjort för fel. Så till slut igår kväll då jag kände mig fullkomligt desperat bestämde jag mig för att ta reda på om han faktiskt träffat någon annan. I facebook-chatten kunde jag följa hela deras förhållande från början till idag. Och det gjorde så ont att läsa. Hela min kropp domnade av, det började dunka i tinningarna och jag kände som ett tryck över bröstet. Jag skakade i hela kroppen. Det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Nu snurrar tankarna hela tiden. Jag som legat hemma och mått så illa, varit så trött och öm i brösten och gått upp flera kilo i vikt. Jag hade verkligen bett honom finnas för mig, men han hade inte gjort det. Han hade hållit på åka iväg med bilen hela tiden och när jag läste datumen på chatten så föll många pusselbitar på plats. När han åkte iväg för att hjälpa Oscar att tanka och pumpa ena framdäcket på bilen var han borta så länge, men när han kom hem så hade han ändå glömt att pumpa framdäcket. Då hade han varit hos henne. Det gör så ont. Jag känner mig totalt överkörd och tillplattad, tillintetgjord och förödmjukad. Ingen värdighet, ingenting. Hur kunde han? Det här är det värsta någon någonsin har gjort mot mig.