Nu var det RIKTIGT nära..

Lilla älskade Lotta......Ja jag veeeet ....ska aldrig göra om det....släppa ut flickorna och själv stanna inne och hänga tvätt....men jag tyckte att det går snabbt, och grinden är stängd.....men ändå kände jag att jag måste kolla......och då ser jag Julia på grannens gård.....och Lotta på väg ut mot stora vägen.......shit,shit,shit!!!!
Kutar ut....... lockar med gladaste rösten.... och viftar med godis.....Bingo!!!
Julia kommer springande......puh........fort in med henne......då var det Lotta.....
syns inte till längre........hör bromsljud från vägen.....det iiilar i min mage.....nu är det kört tänkte jag......sen ser jag hur Lotta är på väg in i en liten gul bil.......jag skrek åt dom att lyfta in henne!!!!!!
Chauffören av bilen.... en kvinna.....var chockad......"jag tror att hon klarade sig" sa hon.....stackarn...
Ja den här gången gjorde hon det.....alltså jag vart så arg på Lotta då vi kom in....
hon fick en rejäl utskällning....hon gick och satte sig under bordet....och där satt hon tills jag bad henne komma fram.......då ser hon jätteskamsen ut......kommer fram till mig och lägger sig på rygg......men lilla älskade skitunge.....varför gör du så hääär......fruktansvärt så rädd jag vart......fattar inte att hon gör på detta vis.....jag tror att hon vet att det är fel.....springer ju aldrig annars ifrån mig.....men så fort hon ser en chans att lämna gården på egen hand så gör hon det.........har överöst henne med pussar och kramar......hon betyder ju så mycket för mig....lilla skruttungen.........men aldrig mer ska jag försöka "slå två flugor i en smäll"......nej allt har sin tid....först vovvarna sen tvätthängning eller vad det nu kan vara som känns så viktigt..
Kram mina gulliga bloggläsare...