Så publicerades det till sist...........

fredag
14 augusti 2009Sök på PT
› Avancerad sökning
Telefon: 0911 645 00 -
Tipsa Annonsera Kontakta SMS/MMS

Lokala nyheter


Orka bry sig om medmänniskor

Hennes vackra mun vill inte lyda då hon har något att säga. Hennes fingrar trycker på fel knappar då hon ska använda sin telefon. Hela hennes väsen är bortdomnat, men hon vill ha mer.

Mer av det vita pulvret som försänker hennes kropp och sinne i dvala, hon vill det av en enda anledning. Hon är fast i sjukdommen. Den jävulska sjukdomen som kallas beroende. Efter mycket om och men, så får mamman med henne till akuten. Pulsen är onormalt låg,men hon är vaken nu, där talar man om LVM, varpå den unga vackra kvinnan sträcker på sig, ser vårdpersonalen i ögonen, ler och säger "jag vill inte dö!" , "ja men så bra då får du åka hem".

Mamman bryter ihop, gråter näst intill hysteriskt "snälla ni måste hjälpa mig". Dottern går ut, sänder i väg ett sms, vill ha mer. Mer av det vita pulvret, och det får hon genom några knapptryckningar. Vi ringer polisen, har information att ge dom, men ingen finns där som kan ta emot, dom lovar ringa tillbaka. Än har ingen ringt. Vi ringer socialjouren "Snälla, hjälp, LVM, flickan dör". Svaret är "tyvärr vi kan inget göra".
Jag sitter uppgiven och fingrar på ett paket som jag har slagit in till en väninna, det innehåller en ängel, som jag har köpt för att hon ska få sätta den på sin dotters grav, hennes dotter blev aldrig 18 år.

Nu har mitt lilla barnbarn råkat riva lite i det fina omslagspappret. Mitt barnbarn som kom till på ett behandlingshem för unga missbrukare. Han blev en räddande ängel. Hans mamma fick hjälp, men vägen var lång, i dag har dom ett fint liv. Min dotter fick välja mellan ett LVM eller åka frivilligt. Hon åkte frivilligt, låg på avgiftning i två veckor innan hennes rehabilitering kunde börja, det blev hennes tredje behandling. Tredje och förhoppningsvis sista, för nu är hon så rädd om sitt älskade barn, hon skulle aldrig kunna leva utan honom.

Min telefon plingar till, jag har fått ett sms. Det står: Tack vännen. Men det känns som jag ska se på min dotters avrättning. Jag ber att hon ska klara natten. Jag ska hämta ny energi. Kramar. Tack för att du finns hos mig.


--------------------------------------------------------------------------------

Kikki

Publicerad 1 augusti 06:00

Uppdaterad 1 augusti 00:16

Skriv ut Tipsa
Tillbaka »


Ditt & Datt 06:00IdrottsminnenGördis Lindström, Piteås leading lady i damhandboll 06:00Lataledigadagen 06:00Blå linåker 06:00En vandring i Guds hus 06:00Din och min morgon 11/8Svettigt värre 11/8"Pitekvarten" var segervapnet 8/8Minnen 8/8Vilket öde 8/8Skörhet

LIKO söker
Redovisningsspecialist

--------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer

Barbro sa…
Vad fint du har skrivit Kicki...bra att Pitetidningen publicetat denna artickel....många tänkvärda ord...Du är så duktig och omtänksam och empatisk lilla gumman ...jag älskar dig kramar från mamma.

Populära inlägg i den här bloggen

Blommorna jag fick🤪

Nog är han som gullig ändå