Skogspromenad.....
Vem vet hur länge det dröjer till nästa gång vi får morgonpromenera tillsammans????
Åååååååhh vad jag saknar henne just nu.........men det är alltid värst första dagarna, sen vänjer jag mig.......men nu snodde hon med sig Josef också.....så nog blev det riktigt tomt......men han kommer hem på några dagar...........tänk vad dom betyder mycket......Tur jag har Sandra och Isak ett par stenkast bort.............
Jag älskar ju också ensamheten ,har ett stort behov av att få vara själv.........men man vänjer sig fort........och det är väl fördelen med oss människor..vi har lätt för att vänja oss................
Kram Kicki
Kommentarer