Vet verkligen inte..........


Vart ska jag börja....det har hunnit hända så mycket............men i går morse då vi var på våran "prommis" så träffade vi någon som vi inte ville träffa..........tror jag ...
Gick i godan ro och filosoferade i värmen....."flickorna" busade och flåsade.....varför dom inte kände någon vittring ,dom hade fullt upp med varann.
Vi hade kommit till slutet av vägen som syns på bilden.......då jag funderade på om vi skulle möta en björn....det är en återkommande,skrämmande tanke.......då hör jag ett KRAFTIGT PRASSEL i buskarna........och upp reser sig ett brunt,grovhårigt djur i storlek som en STOR new foundlands hund.........jag hinner inte registrera varken huvud eller bakdel.......men jag vet att jag var riktigt nära detta djur......som förmodligen låg och vilade i busksnåret.......men på grund av vindriktning och styrka så har han inte upptäckt oss........och inte vi honom förrän vi är jättenära.......jag hinner som sagt se en del av en bringa och sidan på något som jag tror är en björn.........för då LA JAG BENEN PÅ RYGGEN OCH SPRANG FÖR MITT LIV.......gissa om jag förbannade allt mitt fläsk!!!!!??????........och Lotta trasslade framför mina fötter......så hon blev som en hinderbana........jag tror att jag flög över henne..........FY FAN VA RÄDD JAG VAR!!.............men djuret som jag träffade blev tydligen lika rädd för han försvann....
Som sagt jag vet inte vad det var för djur men det här har ju inte gjort mig mindre betänksam vad gäller skogen........Jag ÄLSKAR nämligen skogen ....den är nästan helig för mig .....jag tror att skogen är för mig ,vad en kyrka är för en kristen.........jah.....jag vet inte........men jag vägrar låta mig skrämmas......men alla "skriverier" gör ju att man blir fundersam.
Men i dag på morgonen startade vi kl:åtta..med siktet inställt på Hedenäset......Mormor & Morfar..........hans 91 årsdag.....Så här tjusig var min privatchaufför,och så här tjusig var buketten som vi köpte i Övertorneå till födelsedagsbarnet.
Väl där så åkte vi till kyrkogården och vattnade........där är bara såå vackert.
Och alldeles nedanför går kossorna på grönbete.....och släcker sin törst med vattnet ur den vackra torneälven.
Nog är dom jättetrötta nu......särskilt mormor......hon är uppe typ en kvart sen orkar hon inte.......matportionerna består av två matskedar ungefär sen är hon mätt.
Hon dricker vichyvatten ur en medicinmugg ,den tycker hon är lagom stor........hon är så söt......
Och machomorfar har konstaterat att han känner nästan alla som ligger på kyrkogården.....han säger att han inte är rädd för att dö........han är ju underbar på sitt sätt ..........drar en massa "roliga" historier hela tiden, och skrattar mest själv för att i nästa stund darra på hakan,och underläppen då han talar om något som berör honom.......han har blivit så känslosam på gamla dar..............dom ÄR SÅÅ FINA eller vad tycker ni????
Kram Kicki



Kommentarer

Barbro sa…
Både spännande och fint inlägg du gjort Kicki.Du får inte gå ensammen till skogen med dina flickor mer...jag vill inte att du möter en björn igen och kanske blir riven eller att någon av hundarna blir skadade....Vad fina foton du fick på min mamma och pappa....Tack för skjutsen, bra att jag fick åka hem med er.
Ingrid sa…
Ohää, björn!? Tänk när jag var liten så var tanterna i byn där vi hade stugan så rädd för Björnen, de tordes inte gå någonstans. Så det var bara mamma och jag som gick och aldrig mötte vi nån björn. Häftigt att du mött en, det är många jägare som aldrig haft den äran.

Så fina bilder från Tornedalen och på din mormor o morfar. Är inte Roger lik din morfar? Fint att ni varit där, måste vara gott för ditt hjärta.

Kram
Kicki sa…
Jo men det kan jag se framför mig ........kavat liten Ingrid som spatserar modigt i skogen.....ha ha det är ju såå du.
Jaa det är jätteskönt att se dom och känna dom och att gå på marken där uppe .......det är så min barndom....
Love U
Lena sa…
Så vackra kort... min morfar blev åckså mycket känslosam sina sista år, och kunde börja gråta! något vi alldrig sett genom åren annars...
En Björn? eller Varg? guuuuud så spännande, fast jag tror och hoppas, att jag den dag det händer -ett möte- tar ett kort innan jag dör, ha ha ha ha...
De finns en hel del både Björn och Varg här hos oss, och jag önskar såååå att jag någon gång ska få se dom... och! härligt med en likasinnad! jag säger alltid -skogen är mitt hem, & min borg kan inte leva utan den-
Kramar fråne ett behagligt skönt Dalarna! /Lena
Kicki sa…
Jaa Lena det känns som att du är en soulmate......och ja kameran ha ha ha................. kommentarer är överflödiga.
Kramar från ett IIIskallt Öjebyn

Populära inlägg i den här bloggen

Blommorna jag fick🤪

Nog är han som gullig ändå