Confession time.....

Det pirrar faktiskt i min mage då jag sitter och skriver detta......varför??? Jo för att det är förknippat med så mycket skam.....och skuldkänslor........ att inse att man har tappat kontrollen så totalt över sin egen kropp...Att inse att man har förvandlats fån att vara en kvinna till att bli en grå vålnad.....en könlös klump som älskas endast av sina hundar...(KÄNNS DET SOM)...... jag vet att det inte ÄR SÅ.....JAG VET att min MAN och mina barn och alla andra också för den delen inte alls känner eller tycker så....... men det blev MIN känsla.....
Och jag kan inte skylla ifrån mig på nånting eller nån annan......möjligen lite på olyckan förra vintern.....då jag drabbades av en TIA (en "liten" hjärnblödning) jag la ner snuset och motionerandet och glädjen till LIVET på samma gång....
Istället kröp jag upp i soffan med en godispåse och en filt och var rädd för att det skulle hända igen.....och att jag......... då det hände igen så skulle jag dö......
Men nu har det snart gått ett och ett halvt år.... och det har inte hänt.....så jag kan sluta vara rädd....och jag HAR slutat vara rädd........och jag är 46 år.. så jag borde ha nästan lika många år kvar här....i alla fall om man tittar på mormor & morfar!!!!
Så fram med sanningen....se det för vad det är och gläds åt att jag är frisk.......och på god väg neråt till mitt egentliga JAG......
Jag har tagit ett beslut..... och nu har jag talat om det för universum.... så nu kan det bara bli sant....
Önskar er alla en underbar dag....
Många Kramar / Kicki