Bloggintresserade

söndag 18 april 2010

Detta är så fruktansvärt sorgligt & skrämmande


Det här är ett blogginlägg som jag skrev för ca:två år sen vissa delar av det har jag tagit bort, men jag har inte idas skriva om hela inlägget ifall det blir lite osammanhängande ibland..........
En vacker ung kvinna, 20 år gammal.
Med ett helt liv framför sig.
Men den här natten orkar inte hennes bruna ögon öppna sig.
Hennes vackra mun vill inte lyda då hon ska säga nåt.
Hennes fingrar trycker på fel knappar då hon försöker använda sin telefon.
Hela hennes väsen är bort domnat, men hon vill ha mer.
Mer av det vita pulvret som försänker hennes kropp och sinne i dvala, hon vill ha det av en enda anledning.
Hon är fast i sjukdomen.
Den djävulska sjukdomen som kallas beroende.
Efter mycket om och men lyckas Mamman få med henne till akuten.
Pulsen är onormalt låg ,och nog verkar hon frånvarande ,men hon är vaken nu.
Där blir det tal om LVM ( lagen om vård av missbrukare ),varpå den unga kvinnan uppbådar alla sina krafter ,sträcker på sig ,ser vårdpersonalen i ögonen ,ler och säger," jag vill inte dö"!
"Ja men så bra ,då får du åka hem".
Mamman bryter ihop, gråter nästintill okontrollerat.
"Snälla ni måste hjälpa mig".
Dottern går ut, sänder i väg ett SMS,vill ha mer.
Mer av det vita pulvret ,och det får hon , genom några knapptryckningar.

Vi ringer Polisen,har information att ge dom.
Men ingen finns där som kan ta emot, dom lovar ringa tillbaka.
Än har ingen ringt.
Vi ringer Social jouren "snälla hjälp,ett LVM ,flickan dör".
"Tyvärr vi kan inget göra"
Jag sitter uppgiven och fingrar på ett paket,
som jag har slagit in till en vän, det innehåller en vacker ängel i sten.
Som hon ska få att sätta på sin dotters grav ,dottern som aldrig såg sin 18 års dag.........hon dog av en överdos.
Nu har mitt lilla barn barn råkat riva lite i det fina omslags papperet.
Mitt älskade barn barn ,som kom till på ett behandlingshem, för hans mamma fick hjälp i tid,men vägen dit var lång.
I dag har dom ett fint liv.
Min dotter fick välja mellan ett LVM eller att frivilligt gå in i behandling.
Hon valde att åka, låg på avgiftning i 2 veckor .
2 veckor i helvetet, sen kunde hennes rehabilitering börja.
Barnet kom som en räddande ängel.
Nu är hon så fruktansvärt rädd om honom,ger honom all sin kärlek.
Hon skulle aldrig kunna leva utan honom.
Min telefon plingar till ,det är ett SMS.
Jag läser: Tack vännen.
Men det känns som om jag
ska se på min dotters
avrättning.
Jag ber för att hon ska klara natten.
Jag ska hämta ny energi.
Kramar.
Tack för att du finns hos mej.
Det här inlägget skrev jag den 5/10-08
I dag kom samma underbara mamma förbi hemma hos mej ,vi satt och pratade en stund....jag tror att vi kramade om varandra tre gånger under tiden hon var hos mig,vi känner igen oss i varandra....även om mitt helvete ligger bakom mig så reser jag bakåt i tiden ,och all den smärta och ångest som jag levde i då kommer tillbaka för en stund....men i dag står jag stark.....och jag finns för min vän....och när hon lämnar mig ......ber jag för dom.....och tackar för att min situation ser ut som den gör i dag........men allt vi har är EN DAG I TAGET!
Eftersom att drogen som den här flickan hade tagit inte var narkotika klassad ,så kunde dom inget göra i fråga om LVM(lagen om vård av ungdom).
Nu är drogen narkotikaklassad,men grejen är den att det kommer nya droger hela tiden.......................det finns dom som inte gör annat än sitter och "kommer på nya droger" och sjukvården hinner inte med..........................................jo långt senare har dom kommit på hur dom ska hitta vad substanserna innehåller...................................men det tar för lång tid............................
Och nu har det hänt igen men denna gång har dottern börjat injicera.....och det är så att då man gör det ,så händer det något i den knarkandes kropp och sinne som gör att dom känner ett välbehag och en befrielse av den "kick" som infinner sig då drogen beblandar sig med blodomloppet...och i och med detta så har missbruket nått den absolut sista destinationen......för nu handlar det om att uppnå den där "kicken" och då bryr man sig inte längre om hur lång tid som går mellan injektions tillfällena.......vilket i sin tur gör att överdosen är farligt nära....för drogerna hinner aldrig gå ur systemet innan hon injicerar nya i jakten på "kicken"
Och varför skriver jag det här ???
Jag vet faktiskt inte själv.....man är ju så maktlös...men jag vet att jag kan be om sinnesro......för jag HAR förändrat det JAG kan.....
Kram

5 kommentarer:

Lena sa...

Varmaste kramen /Lena

Sussie sa...

Tungt så tungt...
Nu är det bara att be och att visa att det fungerar för oss...
Maktlös...

//Sussie

Emma - rock the blogg sa...

Fy,, fick gåshud när jag läste inlägget. Dessa droger och allt skit som finns, det är läskigt att tänka på,,,

Anonym sa...

Det går inte att klä i ord, tack för att du skriver så bra och delar med dig.Jag sänder dig en stor kram . mvh Carola

kicki sa...

Tack för era kommentarer Lena,Sussie,Emma och Carola....
Det värmer hjärtat att se att fler bryr sig......önskar bara att man kunde göra MER........men med information och kunskap kommer vi långt.....samhället skulle behöva satsa mer på info.
Vad vi i dag vet....så är var tionde Svensk missbrukare.....sen finns ett stort mörkertal......och runt denna var tionde finns anhöriga som lider alla helvetes kval....säg att dom har fem anhöriga som bryr sig.....och plötsligt är hälften av befolkningen inblandad på ett eller annat sätt.......Så nog är det dags att börja prata HÖGT om eländet.....
Tack fina ni..;-)
Kram