Google+ Followers

onsdag 4 juli 2012

En sån oerhörd smärta :(

Jag har faktiskt inte orkat med att blogga på den sista tiden & särskilt inte de senaste dagarna & varför kan du läsa här nedan ,jag har kopierat min älskade Fridas blogg rakt av.....hon har mått så fruktansvärt dåligt ....jag har legat & bara hållt i henne då hon har upplevt att hon bokstavligt talat har gått sönder, bara velat spy ,velat dö,hon har varit sömnlös i flera ,flera nätter nu ,hon är hålögd & håglös, mitt älskade ,älskade barn......DET GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT ATT SE HENNE SÅ HÄR......men här är hennes egna ord:"Vaknade vid fem. Det går inte att sova längre. Det gör så ont! Det tog några sekunder innan jag kom ihåg... Tobbe har ett förhållande... han har lurat mig i nästan två månader.. jag är gravid. Skit också. Aj, aj, aj! Orkar inte gråta just nu. Men det finns inget bra. Det finns ingenting som känns det minsta bra. Jag som trodde vi skulle bli föräldrar. Jag hade funderat på hur vi skulle möblera hemma, en liten barnstol vid gaveln av köksbordet och en spjälsäng istället för byrån i sovrummet, leksaker utspridda över vardagsrumsgolvet. Jag trodde att vi hade en svacka, att det skulle bli bättre. Jag längtade efter honom trots att han var där, men han hade redan gått vidare. Igår skrek han åt mig "Jag vill inte ha nåt jävla barn med dig Frida, fattar du inte det!?" Det gör så ont just när jag tänker på att han gått bakom min rygg. Och ibland flashar ett ögonblick förbi då jag i efterhand förstått vad han gjorde egentligen, var han var egentligen. Och då gör det så satans jävla ont. Upplagd av Frida kl. 05:43 Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook1 kommentar: Jka sa... <3 4 juli 2012 09:59 Skicka en kommentar Äldre inlägg Startsida Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)
Min värld har rasat samman. Den person jag litade på mest av alla, han som lovat så dyrt och heligt att han aldrig skulle svika mig har bedragit mig. För mig började det i slutet av maj. Jag tyckte han verkade deppig och nere, jag trodde att det var hans depression. Han drog sig undan allt mer och började vara upptagen med en massa annat. När vi var hemma höll han sig på sin kant, ofta framför datorn. Nu förstår jag varför. Jag blev orolig för att det kändes som att det började knaka ordentligt i fogarna på vår relation. Jag försökte prata med honom, jag försökte närma mig honom och jag försökte förklara hur sårad jag blev när det kändes som om han inte var intresserad längre. Då visste jag inte att han redan börjat träffa någon annan, i mitten av maj. Jag undrade varför han åkte så himla tidigt till jobbet, en och en halv timme innan han började. Jag undrade varför han stannade kvar längre på jobbet. Och varför han promt skulle iväg och titta på träningen den enda kvällen under veckan då jag var ledig. Jag ifrågasatte varför han alltid ville ligga med ryggen mot mig när vi skulle sova. Och varför han alltid satt framför datorn och vem det var han SMS:ade med. Jag har alltid litat på Tobbe till 100 %. Jag har aldrig varit svartsjuk eller misstrott honom. Men när han, som en blixt från klar himmel ville göra slut på midsommardagen stod jag som ett enda stort frågetecken. Bara dagen innan hade han gett mig choklad som en liten present innan jag åkte iväg för att jobba kväll. Ett par veckor innan hade vi planerat vad vi skulle göra om i mina föräldrars hus, som vi tänkte köpa. Jag var gravid, vilket vi fick reda på i mitten av maj och då blev han verkligen glad, trodde jag i alla fall. När han helt plötsligt ”inte hade några känslor kvar” på midsommardagen förstod jag absolut ingenting. En vecka och två dagar gick och jag grät förtvivlat i princip dygnet runt, jag frågade varför och hur kunde han och jag undrade vad jag gjort för fel. Så till slut igår kväll då jag kände mig fullkomligt desperat bestämde jag mig för att ta reda på om han faktiskt träffat någon annan. I facebook-chatten kunde jag följa hela deras förhållande från början till idag. Och det gjorde så ont att läsa. Hela min kropp domnade av, det började dunka i tinningarna och jag kände som ett tryck över bröstet. Jag skakade i hela kroppen. Det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Nu snurrar tankarna hela tiden. Jag som legat hemma och mått så illa, varit så trött och öm i brösten och gått upp flera kilo i vikt. Jag hade verkligen bett honom finnas för mig, men han hade inte gjort det. Han hade hållit på åka iväg med bilen hela tiden och när jag läste datumen på chatten så föll många pusselbitar på plats. När han åkte iväg för att hjälpa Oscar att tanka och pumpa ena framdäcket på bilen var han borta så länge, men när han kom hem så hade han ändå glömt att pumpa framdäcket. Då hade han varit hos henne. Det gör så ont. Jag känner mig totalt överkörd och tillplattad, tillintetgjord och förödmjukad. Ingen värdighet, ingenting. Hur kunde han? Det här är det värsta någon någonsin har gjort mot mig.

10 kommentarer:

Anna sa...

Jag kan inte säga annat än att jag lider med henne... otrohet är så oerhört tungt! Och jag tror att för många handlar det inte om att det är sex, eller sådant, utan snarare att man blir fruktansvärt sårad! Förödmjukad. Ja, att den personen man älskar har ljugit, en lögn som gör så ont :-(
Ge Frida en kram från grannen!

Lena sa...

Så tungt så tungt, så... vet inte vad jag ska säga, ilska, svek, eller svek gånger en miljon...
Tungt för Frida & tungt för en förälder att stå bredvid
Kramarom♥ /Lena

Anonym sa...

:( fy fan stackars frida. Vilket svek lider med hon.kramar annis

Stephen sa...

Ja, vad ska jag säga, som är en som gjort likadant? Det gor ont i mej, och det gor ont i motparten tror jag. En person som gor på detta vis, mår ju inte bra i forhållandet som sådant, antar jag om jag går till mej själv! Jag vill på intet sätt forsvara Tobbe, eller Frida heller for den delen, men som min morfar alltid sa, det är inte ens fel, att två träter! Jag lider, eller tycker mera synd som Frida, eftersom hon är din dotter, och DU är min vän. Det finns kanske inte någon storre risk att dom loser problemet, om man nu kan kalla det problem, tillsammans. Idag lever vi ett samhälle som hela tiden utvecklas, ibland till det bättre och många gånger till det sämre. Jag tror ingen, nästan ingen, hade betett sej som Tobbe for 30 år sedan, lika lite som vi trodde att Al Qaida skulle existera. Världen ändras, och det gor även vi männsikor. Vi får olika sätt att tänka på, andra värderingar och framforallt andra forhållanden till varandra. Det är inte säkert idag att på borja en relation som ska vara for alltid. Det kanske var säkrare forr? Jag vet inte. Men vad jag tänker på är att nu, när Frida, känns som jag skriver till henne postumt, är att gora det bästa av sitsen, att leva och låta leva. Lika lite som jag hänger upp mej på gamla forhållanden som jag gjorde, så hjälper det inte. Man kan inte, en av det saker som kanske är lite specielle, tvinga en person att älska eller tycka om sej själv. Det går bara inte. Och vem, vem vem, vill leva med en person som bara DU tycker om, älskar och har känslor for? Det skulle sluta i katastrof. Tycker synd om både Tobbe och Frida, då det, tror jag, inte har varit enkelt att ta ett sådant beslut, genom att bara tänka på sej själv. Kramar till er alla i famliljen.

Anonym sa...

Det är oerhört tungt att se sitt barn må så dåligt som din Frida gör.Skickar tusentals styrkekramar till er alla i familjen.
// Vanja

Vildsaga sa...

önskar att hon hade sluppit inse vem han var att hon inte ens träffat idioten .... att vi skulle ha haft fel om honom ... nu kan hon bara gå vidare och tur att hon har dig Kram

Gerd ♥ sa...

Styrkekramar till er alla fina.
♥...♥

kicki sa...

Tack UNDERBARA människor för erat stöd & empati ,det ger styrka & kraft att se att det finns så mycket kärlek ändå.
Kram ♥

Simona sa...

Javisst är det fruktansvärt sårande när det handlar om otrohet i ett förhållande. Det är en mycket tung känsla som sätter sig fast i själen. Men din Frida ska tänka nu så här i efterhand att detta som hände kanske var lika så bra, å att det hände nu å inte senare. Nu vet hon ju att han inte var/är värd att satsa på... Kram!

Doktor Glas sa...

åh herregud vilken hemsk man!!!! vidrig! tur att din dotter har dig som mamma iaf, bättre stöd går nog inte att få!