Google+ Followers

lördag 7 juli 2012

Förstår ju att ni vill veta hur det går för min finaste Frida

Eftersom att jag ju förstår att mina läsare här på bloggen säkert undrar hur det går för min fina flicka så känner jag att jag måste kopiera hennes senaste blogginlägg....naturligtvis har hon ju hunnit skriva massor men vill ni följa henne så är det bara att gå in på heikkibloggar.blogspot.com,men här är iallafall det senaste: "Ååh, jag har haft en sån toppenkväll med mina fantastiska vänner! Som är så fantastiska bara för att de finns och för att de är, utan att göra någonting alls. Under eftermiddagen drabbades jag av en utdragen gråtattack som resulterade i att jag ringde till Tobbe. Jag snyftade och pep i luren. Jag frågade om han inte ville att jag skulle komma hem, om han inte brydde sig om mig längre, om han inte ville ha barnet och hur han kunde göra såhär mot mig. Svaren på mina frågor blev nej, nej och åter nej. Han sa att han inte kunde förlåta mig för allt jag sagt och gjort mot honom. Allt JAG sagt och gjort mot HONOM. Jag var tvungen att sluta gråta, karln är ju inte sann. Han hade läst på bloggen och sett att någon kallat honom ”psykopat” i en kommentar. ”Men det är ju inte jag som har skrivit det” sa jag. Det spelade ingen roll för honom, han kände sig bara för kränkt. Chockad lade jag på luren och torkade bort tårarna från mina kinder. Matte, som jag inte heller umgåtts med på evigheter kom och hämtade mig och jag följde med till hans föräldrar. Det känns så skumt att vi helt plötsligt är så gamla på nåt sätt. Jag är gravid och han har fått en liten flicka. Han körde en fyrhjulsdriven SUV och i bagaget stod en hopfälld barnvagn och i baksätet satt lilla Klara och pratade på. Jag minns det som igår när han plockade upp mig med MT5:an och skjutsade hem mig till Båtskatavägen, fast det är ju 10 år sen nu. Berit och Dennis bjöd på middag och lät mig prata fritt. Och jag pratade. Efter maten åkte vi till Sjöbodan och lyssnade på Simon och Jonas som spelade ikväll. Siv kom också och hon pussade och kramade mig och påminde om att jag inte kommer att vara ensam. I bilen på väg hem frågade Simon om han kunde få bli ”vad heter det nu igen… nåt med far”, ”Gudfar?” svarade jag. Ja, precis det var det han menade. Jag svarade att han absolut skulle få bli det. ”Men kan den inte få ha två?” undrade Matte. ”Vadå, vill du också bli gudfar?” sa jag. Det ville han och jag sa att det var möjligt att det skulle gå att lösa. Nu ligger jag här alldeles varm i bröstet och börjar faktiskt undra om det kanske ändå finns en mening med allt som händer. Den sista tiden innan slutet var jag så ledsen. Vi var två men ändå kände jag mig ensammast i hela världen och jag vågade liksom inte vända mig till någon. Nu känner jag mig så omgiven av kärlek och värme så att mitt hjärta nästan svämmar över. Ida, Stefan och Sandra ska också ha cred idag (precis som alla andra dagar).

2 kommentarer:

Barbro sa...

Så fint Kicki!!..Det är många känslor i svallning just nu...men det kommer att sluta positivt..jag vet som mamma att barnens bästa är prio ett.Kram kram ...

Anonym sa...

ville bara skriva en liten rad o hälsa frida allt gott fast jag inte känner henne.hoppas verkligen att hon mår bättre och att allt löser sig. Hon verkar så fin! precis som sin mamma! och hälsa förresten att det går bra med 2 st gudfar! ;) Jag har 3 gudfäder och 2 gudmödrar så 5 sammanlagt o jag räcker till alla :) tycker det har varit skönt att ha så många, för alla dom kan jag lita på till 100% och dom finns alltid där för mig. ett barn kan inte ha för många gudföräldrar enligt mig /marianne från Ötå