Att helas med ordens kraft...

Ååååhhhh idag vill jag bara kopiera Fridas blogginlägg för att jag vill så gärna att hennes ord ska nå ut till så många som möjligt ,för att hon ska kunna få del av den helande kraften som finns i att andra människor sänder oss positiva tankar & kanske tillochmed skriver något rart eller uppmuntrande inne hos henne.....hon behöver all positiv energi som hon bara kan få mitt älskade hjärta.......
Tisdagen den 10:e juli 2012: Jag blir inte lyckligare av någon annans olycka..... Tvivlar du? Den universella frågan funkar i alla lägen och svaret ”jag tvivlar” – det funkar också i alla lägen. Vad man sen tvivlar på är inte lika relevant, bara uttrycket ”jag tvivlar” förklarar så gott precis hur man känner. Och idag har jag tvivlat. Jag har tvivlat på mig själv och mina val. Att lyssna på sitt hjärta, att gå på magkänslan och att göra det man tror är rätt utifrån de förutsättningar man har just nu, det är inte det lättaste alla gånger. Idag har jag mest stirrat och gråtit igen. Imorse hade jag ingen lust att kliva upp och sen ångrade jag nästan att jag gjorde det. Men jag sover, äter och ser till att hålla mig i sällskap. Jag somnade på stranden idag och Hannah strök mig över ryggen och i håret, det kändes nästan som en helande kraft. Det som känns värst av allt är att Tobbe tagit det absolut käraste som jag hade ifrån mig; lusten att leva. Min inre drivkraft. Lite av den har jag givetvis kvar, jag skriver ju. Att skriva är den enda prestationen jag klarar av. Men mina drömmar, mina planer och min kämpaglöd är borta. Jag vill inte jobba, jag vill inte tjäna pengar, jag vill inte vakna upp till ännu en dag som jag måste fylla på något sätt, döva smärtan på något sätt. Jag blir inte lyckligare av någon annans olycka. ”Fokusera på dig själv” hör jag människor säga, men… hur? Jag måste få älta, jag måste få processa. Jag kan inte gå ut och låtsas att jag mår bra, jag mår inte bra! Jag har en lång väg att vandra innan jag kommer kunna säga att jag mår bra. Och det känns hemskt att det är andra människor som fått mig att må såhär. Hur ska jag våga satsa igen? Då kan jag ju förlora en gång till. Jag vet människor som gått igenom kriser med högburet huvud och låtsats som ingenting. Men vad blir bättre av det? Om någon känner sig stött av att läsa det jag skriver – läs inte då. Om någon gottar sig i min misär – varsågod, jag bjuder på det. Det här är mitt medium, det här är min enda alldeles egna kanal där jag bestämmer vad som skrivs. Det här är min enda plattform som jag kan styra över alldeles själv. Är det så att jag sätter större stenar än vad jag kan ana i rullning, ja då kommer det att visa sig. Jag vet ingenting om framtiden. Men jag vet att, gör man saker så kommer det alltid att finnas människor som ogillar det – likaväl som det finns människor som gillar det. Hur det än är så vill vi alla ha bekräftelse på vår existens. Jag vill berätta min version, min berättelse. Och här gör jag det. Må hända att jag i framtiden inte vill vara lika offentlig med vad jag känner, då kanske jag känner så. Men idag känner jag såhär och eftersom att idag är det enda jag vet att jag har, så utgår jag från det. Jag skriver inte för att skada någon annan, jag skriver för att hela mig själv. Min drivkraft att berätta är det enda jag har kvar nu och då tror jag det gör mig gott att bejaka den. www.heikkibloggar.blogspot.com

Kommentarer

Geddfish ♥ sa…
Hej!
God morgon!
Jag har sänt goda tankar till din dotter, dom finns i hennes blogg nu.
Kram♥ Gerd
Din Frida skriver å uttrycker sig så bra :) Hon ska verkligen va stolt över vem hon är :))))) Kram ♥
kicki sa…
Tack till er båda.....
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Blommorna jag fick🤪

Nog är han som gullig ändå