Google+ Followers

tisdag 6 januari 2009

Tacksam................

I morse då jag var ute med Molly & Lotta ,så kom ångesten smygande...............så skört ett människoliv är,jag började tänka på om jag skulle få en stroke, då jag är ute och går....................men NEJ jag kan ju inte sluta leva ,och det var ju "bara" en TIA jag fick...................alltså en kraftfull varning.................och jag har lyssnat den här gången................jag gör alla förändringar som är nödvändiga.
Så jag bestämde mig för att vara här och nu..................jag tittade på mina livsbejakande hundar som verkligen lever i nuet.......................sen njöt jag av att känna den härliga friska luften i mina lungor ...................................höra och känna knarret under mina skor.................stillheten i gryningen, allt kändes så mjukt och magiskt på nåt vis...............med nysnön som ett ljuddämpande täcke ,jag älskar verkligen den här fantastiska planeten...............och mitt liv..................jag är så tacksam för allt jag har runt omkring mig ,mina älskade barn , min man , mina föräldrar,mitt barnbarn,mitt hem ,mina vänner,min bil,ja men allt.................................
Nej jag kan ju inte sluta leva för att jag blir rädd................................då är det ju liksom ingen mening.............................här och nu ............leva livet fullt ut ......................stanna upp och njuta........................vara tacksam......................................för att allt är så perfekt...................................och visst är väl våra fyrfota vänner bäst på det...................vi har så mycket att lära av dom.
Kram / Kicki

2 kommentarer:

barbro sa...

Bra Kicki att du lyssnar på kroppens signaler. Vi kommer till dig i dag. Pappa ska gå en långpromenad med Molly. Vi kan åka och handla om du vill. Det finns bara en av dig och det är du. Vi älskar dig Kram mamma.

Ida Snellman sa...

Hej Kicki! Har tänkt så mycket på dig och är glad att det gick bra den här gången. Hoppas att du varvar ner och tar hand om dig själv och det enda liv vi har. Krya på dig! Ps. Du skriver så bra. Läser varje inlägg! :) KRAM Ida Snellman