En sån oerhörd smärta :(

Jag har faktiskt inte orkat med att blogga på den sista tiden & särskilt inte de senaste dagarna & varför kan du läsa här nedan ,jag har kopierat min älskade Fridas blogg rakt av.....hon har mått så fruktansvärt dåligt ....jag har legat & bara hållt i henne då hon har upplevt att hon bokstavligt talat har gått sönder, bara velat spy ,velat dö,hon har varit sömnlös i flera ,flera nätter nu ,hon är hålögd & håglös, mitt älskade ,älskade barn......DET GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT ATT SE HENNE SÅ HÄR......men här är hennes egna ord:"Vaknade vid fem. Det går inte att sova längre. Det gör så ont! Det tog några sekunder innan jag kom ihåg... Tobbe har ett förhållande... han har lurat mig i nästan två månader.. jag är gravid. Skit också. Aj, aj, aj! Orkar inte gråta just nu. Men det finns inget bra. Det finns ingenting som känns det minsta bra. Jag som trodde vi skulle bli föräldrar. Jag hade funderat på hur vi skulle möblera hemma, en liten barnstol vid gaveln av köksbordet och en spjälsäng istället för byrån i sovrummet, leksaker utspridda över vardagsrumsgolvet. Jag trodde att vi hade en svacka, att det skulle bli bättre. Jag längtade efter honom trots att han var där, men han hade redan gått vidare. Igår skrek han åt mig "Jag vill inte ha nåt jävla barn med dig Frida, fattar du inte det!?" Det gör så ont just när jag tänker på att han gått bakom min rygg. Och ibland flashar ett ögonblick förbi då jag i efterhand förstått vad han gjorde egentligen, var han var egentligen. Och då gör det så satans jävla ont. Upplagd av Frida kl. 05:43 Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook1 kommentar: Jka sa... <3 4 juli 2012 09:59 Skicka en kommentar Äldre inlägg Startsida Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Min värld har rasat samman. Den person jag litade på mest av alla, han som lovat så dyrt och heligt att han aldrig skulle svika mig har bedragit mig. För mig började det i slutet av maj. Jag tyckte han verkade deppig och nere, jag trodde att det var hans depression. Han drog sig undan allt mer och började vara upptagen med en massa annat. När vi var hemma höll han sig på sin kant, ofta framför datorn. Nu förstår jag varför. Jag blev orolig för att det kändes som att det började knaka ordentligt i fogarna på vår relation. Jag försökte prata med honom, jag försökte närma mig honom och jag försökte förklara hur sårad jag blev när det kändes som om han inte var intresserad längre. Då visste jag inte att han redan börjat träffa någon annan, i mitten av maj. Jag undrade varför han åkte så himla tidigt till jobbet, en och en halv timme innan han började. Jag undrade varför han stannade kvar längre på jobbet. Och varför han promt skulle iväg och titta på träningen den enda kvällen under veckan då jag var ledig. Jag ifrågasatte varför han alltid ville ligga med ryggen mot mig när vi skulle sova. Och varför han alltid satt framför datorn och vem det var han SMS:ade med. Jag har alltid litat på Tobbe till 100 %. Jag har aldrig varit svartsjuk eller misstrott honom. Men när han, som en blixt från klar himmel ville göra slut på midsommardagen stod jag som ett enda stort frågetecken. Bara dagen innan hade han gett mig choklad som en liten present innan jag åkte iväg för att jobba kväll. Ett par veckor innan hade vi planerat vad vi skulle göra om i mina föräldrars hus, som vi tänkte köpa. Jag var gravid, vilket vi fick reda på i mitten av maj och då blev han verkligen glad, trodde jag i alla fall. När han helt plötsligt ”inte hade några känslor kvar” på midsommardagen förstod jag absolut ingenting. En vecka och två dagar gick och jag grät förtvivlat i princip dygnet runt, jag frågade varför och hur kunde han och jag undrade vad jag gjort för fel. Så till slut igår kväll då jag kände mig fullkomligt desperat bestämde jag mig för att ta reda på om han faktiskt träffat någon annan. I facebook-chatten kunde jag följa hela deras förhållande från början till idag. Och det gjorde så ont att läsa. Hela min kropp domnade av, det började dunka i tinningarna och jag kände som ett tryck över bröstet. Jag skakade i hela kroppen. Det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Nu snurrar tankarna hela tiden. Jag som legat hemma och mått så illa, varit så trött och öm i brösten och gått upp flera kilo i vikt. Jag hade verkligen bett honom finnas för mig, men han hade inte gjort det. Han hade hållit på åka iväg med bilen hela tiden och när jag läste datumen på chatten så föll många pusselbitar på plats. När han åkte iväg för att hjälpa Oscar att tanka och pumpa ena framdäcket på bilen var han borta så länge, men när han kom hem så hade han ändå glömt att pumpa framdäcket. Då hade han varit hos henne. Det gör så ont. Jag känner mig totalt överkörd och tillplattad, tillintetgjord och förödmjukad. Ingen värdighet, ingenting. Hur kunde han? Det här är det värsta någon någonsin har gjort mot mig.