"Flickorna" med mamma i skogen....
Molly ser så beskyddande ut där dom vandrar på stigen.......en gammal och klok gumma....måste ju se till det lilla yrvädret, så hon håller sig i skinnet....ha ha ha..."vitsigt"
Det är så skönt att få gå ut i skogen och känna friden, och den klara friska luften.........och styrkan i den egna kroppen som villigt bär mig fram....
I går kväll kom vi hem från resan till mormor och morfar............och fy vad hemskt att bli så svag på ålderns höst.........det väcker så många tankar i mig.....att se ,och känna sorgen och förtvivlan........undrar vart politiken för OSS då VI blir gamla???..För inte är det bra som det är nu...eller, jo för en del är det bra.....mormor har fått det riktigt bra och hon trivs....dom säger att hon är som en liten ängel där på "hemmet"..
Men morfar 91 år med darrande haka och vattniga ögon.......han har blivit så ensam, så ynklig, lämnad kvar.....med gamla matvaror i kylen.......i sommar har han ställt av sin bil.......så nu tar han sig ingenstans.........och hemtjänsten är och handlar åt honom en gång i veckan......VA!!!???
Hans ben orkar bära honom ca:100 m med rulatorns hjälp......han skakar så han knappt kan lyfta sin tekopp............han ställer grejer framför dörrarna om nätterna så han ska "höra om nån försöker att bryta sig in"..........jag skulle kunna skriva en hel novell i ämnet ......men det ska jag inte göra.................men genom att se på hur deras liv blev ,så har jag lärt mig en hel del......som jag kommer att "ta med mig".
Förstå värdet av att leva LYCKLIG........
Förändringar ÄR OKEJ..........
Och än en gång......ta vara på varje stund.......
Och så som mitt hjärta och mitt sinne är nu, så kommer det att vara även om jag är 100år.........vi är den vi är oavsett ålder ......det är bara vår "farkost" som förändras och åldras..........
Mycket tankar blev det........
Och stor tacksamhet känner jag ,för att jag är där jag är.....
Kram Kicki
Det är så skönt att få gå ut i skogen och känna friden, och den klara friska luften.........och styrkan i den egna kroppen som villigt bär mig fram....
I går kväll kom vi hem från resan till mormor och morfar............och fy vad hemskt att bli så svag på ålderns höst.........det väcker så många tankar i mig.....att se ,och känna sorgen och förtvivlan........undrar vart politiken för OSS då VI blir gamla???..För inte är det bra som det är nu...eller, jo för en del är det bra.....mormor har fått det riktigt bra och hon trivs....dom säger att hon är som en liten ängel där på "hemmet"..
Men morfar 91 år med darrande haka och vattniga ögon.......han har blivit så ensam, så ynklig, lämnad kvar.....med gamla matvaror i kylen.......i sommar har han ställt av sin bil.......så nu tar han sig ingenstans.........och hemtjänsten är och handlar åt honom en gång i veckan......VA!!!???
Hans ben orkar bära honom ca:100 m med rulatorns hjälp......han skakar så han knappt kan lyfta sin tekopp............han ställer grejer framför dörrarna om nätterna så han ska "höra om nån försöker att bryta sig in"..........jag skulle kunna skriva en hel novell i ämnet ......men det ska jag inte göra.................men genom att se på hur deras liv blev ,så har jag lärt mig en hel del......som jag kommer att "ta med mig".
Förstå värdet av att leva LYCKLIG........
Förändringar ÄR OKEJ..........
Och än en gång......ta vara på varje stund.......
Och så som mitt hjärta och mitt sinne är nu, så kommer det att vara även om jag är 100år.........vi är den vi är oavsett ålder ......det är bara vår "farkost" som förändras och åldras..........
Mycket tankar blev det........
Och stor tacksamhet känner jag ,för att jag är där jag är.....
Kram Kicki
Kommentarer
Kram