Vägen tillbaka…..
Jag & Lotta är på jobbet ikväll & i natt & hon myser verkligen då hon får följa,lilla kommandoran……..
& nu vet jag egentligen inte varför jag skriver dethär ,men kanske det kan ge hopp till någon annan som är i samma eller liknande situation.
För snart på dagen ett år sedan då min mormor fyllde år så var jag & min mamma i Finland ,dom bor nära gränsen ,så mamma var där hos sin favorit frissa,det var 30 grader kallt ute ,disigt & alldeles grått & då ……där & då gick min värld i tusen bitar,& iskylan belägrade hela mitt väsen…..jag förstod verkligen ingenting,han ville ge upp OSS, han trodde att han ville det & jag förstod verkligen inte……..men en månad senare skulle det visa sig att(så var det)…….jag blev fullständigt krossad,förödmjukad,sårad ,kände mig lurad & som en fullständig idiot…..
Men nu vart skilsmässan ett faktum & jag orkar inte ens berätta hur fruktansvärt dåligt jag mådde & vad som avgjorde det hela för min del…….Men någonstans i allt detta töcken av sårade känslor & längtan & stolthet så händer det nånting,kanske Gud ville ha det på ett annat sätt ,vad vet jag…..
Men det jag vet är att det går att hitta tillbaka till varann,det var som att då vi insåg att vi höll på att förlora varandra på riktigt ,så insåg vi att vi är ju gjorda för varann, vi har aldrig haft det bättre & idag GÖR vi saker tillsammans,vi skrattar, vi känner,vi iakttar, vi gråter, vi längtar, vi är nära alltid……….vi skickar kärleksfulla meddelanden ,& han gör såna här “löpsedlar” men det går inte en dag utan att jag hamnar i det mörka, jag har förlåtit ,men mitt hjärta & min hjärna låter mig inte glömma….men hur det än är & har varit så har jag aldrig känt mig så älskad som jag gör nu……aldrig & med facit i hand så skulle det aldrig ha blivit så bra & så mycket kärlek som det är nu om inte DET hade hänt, ja livet kan verkligen vara så paradoxalt.vi måste känna på en ytterlighet för att uppskatta en annan……vara nära döden för att upptäcka att vi faktiskt älskar att leva
Kram fina ni
Kommentarer
är det möjligt att hitta tillbaka till varandra. Själv skilde jag mig efter 10 år och i dag är vi bästa vänner, det var vänner vi skulle varit från första början inser jag och nu är det sju år sedan skilsmässan....
Kram ♥
Visst kan man hitta varandra igen om man bara vill...
Vilken fin berättelse, tack för att du delar med dig!
För mig och Pusselbit var det annorlunda. Vi hade båda varit gifta på var sitt håll och skildes samma årtal från våra respektive(märkligt).
10 år senare träffas Pusselbit och jag. Ljuv musik uppstod. Allt stämde.
Vi var inte ämnade åt våra ex.
Vi fick 17 underbara år tillsammans, det är jag lycklig över och det var han med, som inte orkade sjukdomen längre........
Kram ♥
men du så underbart,att ni såg varandras värde ändå & att ni inte hade valt helt fel.Kram ♥
Kram
Ingrid
Jag har det till och med tatuerat på min arm.....att kärleken övervinner allt....♥
Vad glad jag är för er som hittade tillbaka till varann. Det ger hopp...fast för min egen del här hemma så tror jag nog inte att det blir så. Men man vet å andra sidan aldrig...
och Gerd! Så fint skrivet...så mycket kärlek
Kramar
L
Livet är bra knepigt!...
Så tänkvärt du skrev till Gerd, bara ett andetag ifrån varandra, så har jag alldrig tidigare tänkt, men väl så sant!
Kram på dej du fina!♥ /Lena
Jag vet oxå att kärleken övervinner allt!
Du och din man är så fina mot varann.
Love