Google+ Followers

torsdag 19 februari 2009

Jag finner knappt ord



  • Vilken vargavinter.............när ska det ta slut.......................nu börjar det bli tungt.
  • I morse svor jag och gormade då jag drog på mig täckbyxorna för att hämta in ved.
  • Då ser jag att jag har ett missat samtal på min mobiltelefon..........från en vän som jag har tänkt på jättemycket på sistone.................................hon ligger i Umeå och får en dunderbehandling med cellgifter...........................hon har en typ av leukemi.....................plötsligt känner jag bara tacksamhet för att jag får gå ut och hålla vedklabbarna i mina händer och känna hur kylan biter i kinderna, då vi tar våran lilla morronpromenad , jag och vovvarna......................................Så när jag kommer in igen ,så ringer jag upp min vän ,som svarar med en svag stämma............................................... och det är så ovant att höra henne så utslagen................................hon brukar alltid låta så hurtfrisk "nä men heeej älskling , va glad jag blir att det är du som ringer"men i dag har hon en helt annan röst.
  • Men hon berättar om när hon och hennes sambo har rakat hennes huvud under skratt och skoj.....................................hon berättar hur mycket hon saknar sina älskade hundar....................................och om livets alla små jävligheter.......................hon håller modet uppe............................hon säger att hon är så rädd för att det ska hända MIG nånting ...............................................och jag hör hur svag hon är.................hur trött hon är...............men nu tror jag att hon ska bli frisk..........................................Jag känner bara att jag vill dela med mig av den här berättelsen, för att alla vi som svär över att den här jävla vintern aldrig tar. slut.........................för att vi som kämpar med diverse vardags bekymmer ska få lite distans och perspektiv på vad som är viktigt i livet........................och för att vi ska känna tacksamhet och glädje för att vi KAN och för att vi har CHANSEN att få gå ut med våra hundar ,dricka ett glas friskt vatten utan att det vänder sig i magen att få känna hur less vi är på den där tvättkorgen som aldrig blir tom.........................ja jag tror ni fattar vad jag menar............................................i skrivandets stund sitter jag i soffan med datorn i knät ,Lotta ligger bredvid och vädrar med nosen och små sprattlar med tassarna...........................hon mår gott ...........................................Molly ligger i fotöljen och andas tungt hon sover gott.............................................i öppenspisen sprakar elden ,och jag väntar på att Sandra ska komma hit med min bil ...............................sen ska jag åka och handla......................och guess what????!!!!!!!!!Jag är så glad, så lyckligt lottad.
  • Kram Kicki

3 kommentarer:

Fröken fräken sa...

Hej kära syster,

Ja, man får verkligen perspektiv på vardagsbekymmer av din historia... ursch och fy vad tråkigt med din vän...

Ja jag ska jobba 3 skift dag, kväll, natt och helg... men man kommer in i det så småningom.

Wilmer har åkt på världens influensa med 40 graders feber och Matti åker till Stockholm imorgonbitti med vår bil... känns mindre bra...(han ska på AC/DC) kommer hem sent på lördag kväll. Jag som hade planerat mys med Yoo-Rii och Alfons vi skulle hälsa på kossorna, äta pizza och titta på lets dance... tjii fick jag.. Men jag får försöka mysa själv med lillgubben i morgon.

Sköt om er!
Kram Carro.

barbro sa...

Kära lilla Kicki! Det är så tråkigt att din vän är så sjuk
Att få vara frisk är en rikedom. Det är ju först när någon man älskar blir sjuk man kan värdesätta hur viktig hälsan är.
Vi får hoppas att hon blir bra, och du lilla vän ta det lungt nu när du börjar jobba, så du får behålla dig frisk. Kramar från mamma.

Lena sa...

Hej Kicki!
Du har så rätt!
Den tanken fick även jag för ett tag sedan, då jag fick höra om en väns vän, 52 år, som drabbats på ett år av först Bröst canser, sedan Skelett canser, sedan Lung canser och nu Hjärn tumör... prognosen var inte bra...
De får en att fundera på livet...
Att visa dom man älskar, att man älskar dom...
Vara rädda om varandra...
Kram Kram
Lena