Google+ Followers

onsdag 25 februari 2009

Nu har det hänt igen

Orka bry sig!? Av Lottas Matte
I går morse kom min vän,alldeles rödgråten,hon vibrerade i kroppen.Hon har vakat vid sin älskade dotters sida hela natten.En vacker ung kvinna, 20 år gammal.Med ett helt liv framför sig.Men den här natten orkar inte hennes bruna ögon öppna sig.Hennes vackra mun vill inte lyda då hon ska säga nåt.Hennes fingrar trycker på fel knappar då hon försöker använda sin telefon.Hela hennes väsen är bort domnat, men hon vill ha mer.Mer av det vita pulvret som försänker hennes kropp och sinne i dvala, hon vill ha det av en enda anledning.Hon är fast i sjukdomen.Den djävulska sjukdomen som kallas beroende.Efter mycket om och men lyckas Mamman få med henne till akuten.Pulsen är onormalt låg ,och nog verkar hon frånvarande ,men hon är vaken nu.Där blir det tal om LVM ( lagen om vård av missbrukare ),varpå den unga kvinnan uppbådar alla sina krafter ,sträcker på sig ,ser vårdpersonalen i ögonen ,ler och säger," jag vill inte dö"!"Ja men så bra ,då får du åka hem".Mamman bryter ihop, gråter nästintill okontrollerat."Snälla ni måste hjälpa mig".Dottern går ut, sänder i väg ett SMS,vill ha mer.Mer av det vita pulvret ,och det får hon , genom några knapptryckningar.Vi ringer Polisen,har information att ge dom.Men ingen finns där som kan ta emot, dom lovar ringa tillbaka.Än har ingen ringt.Vi ringer Social jouren "snälla hjälp,ett LVM ,flickan dör"."Tyvärr vi kan inget göra"Jag sitter uppgiven och fingrar på ett paket,som jag har slagit in till en vän, det innehåller en vacker ängel i sten.Som hon ska få att sätta på sin dotters grav ,dottern som aldrig såg sin 18 års dag.Nu har mitt lilla barn barn råkat riva lite i det fina omslags papperet.Mitt älskade barn barn ,som kom till på ett behandlingshem, för hans mamma fick hjälp i tid,men vägen dit var lång.I dag har dom ett fint liv.Min dotter fick välja mellan ett LVM eller att frivilligt gå in i behandling.Hon valde att åka, låg på avgiftning i 2 veckor .2 veckor i helvetet, sen kunde hennes rehabilitering börja.Barnet kom som en räddande ängel.Nu är hon så fruktansvärt rädd om honom,ger honom all sin kärlek.Hon skulle aldrig kunna leva utan honom.Min telefon plingar till ,det är ett SMS.Jag läser: Tack vännen.Men det känns som om jagska se på min dottersavrättning.Jag ber för att hon ska klara natten.Jag ska hämta ny energi.Kramar.Tack för att du finns hos mej.
Det här inlägget skrev jag den 5/10-08
Eftersom att drogen som den här flickan hade tagit inte var narkotika klassad ,så kunde dom inget göra i fråga om LVM(lagen om vård av ungdom).Nu är drogen narkotikaklassad,men grejen är den att det kommer nya droger hela tiden.......................det finns dom som inte gör annat än sitter och "kommer på nya droger" och sjukvården hinner inte med..........................................
jo långt senare har dom kommit på hur dom ska hitta vad substanserna innehåller...................................men det tar för lång tid............................Och nu har det hänt igen.
Den här gången är det en ung man....................i går vid tolvtiden hörde min vän en ambulans som körde förbi med sirenerna på..................den kom från Piteå och var på väg till Sunderby sjukhus.
Vad min vän inte visste var att det var hennes son som låg i ambulansen ,han har tagit en överdos....................

4 kommentarer:

jennie sa...

jag bara grååååter...fan vad hemsk denhär sjukdomen är!!!!
tog själv en vit bricka igår....igen....
Faaaan ta allt vad som heter droger-vilken form som helst!!!!!!

barbro sa...

Jag finner inga ord, det är fruktansvärt att sådana droger är så lätt att få tag på. Många unga söta flickor och pojkar som fastnat i detta och inte på egenhand kan komma ifrån det...jag vet inte vad jag ska säga, det är så hemskt....... finner inga ord...Stackars föräldrar och anhöriga, vänner och bekanta.

miamajja sa...

"Somliga går med trasiga skor, säg varför blir det så..." Svårt att veta vad jag ska skriva, men det känns som att jag vill säga något. Jag lider verkligen med människorna du beskriver, både de beroende och de med-beroende...Man vill så gärna kunna hjälpa till, men så länge den beroende inte vill ha hjälp så är det väl näst intill omöjligt? Hoppas att de får hjälp, men "dagens samhälle" verkar bara vara uppbyggt av en bunt miffon som läst sig till vad saker och ting handlar om, men de har själva noll koll på verkligheten, kan förstå frustrationen!!! Hoppas någon skickar en räddande ängel... Kram Kusin Maria

Grannen sa...

nä men... ååååh... vet inte vad jag ska skriva eller säga för den delen. Förstår mig inte på systemet. Varför inte hjälpa en människa som så desperat behöver denna hjälp? Om än kanske inte säger det, eller visar det... men behöver den..., det gör hon! Jag önskar så innerligt att det finns något jag kan göra, men det är svårt. Det jag kan göra är att visa att jag bryr mig... Kom gärna över och prata lite om du vill... finns bara några meter ifrån!