Hej
Nu är det så här...
Att jag / vi har gråtit ,pratat ,gråtit ,älskat ,gråtit ,hatat ,gråtit somnat i varandras armar......vaknat ,gråtit och så har det pågått sen i fredags då bubblan sprack och sanningen uppdagades......nej han har inte varit fysiskt/kroppsligt otrogen ,men han har krossat mitt hjärta genom att inleda en förälskelse/flört med en annan......En bekräftelse för honom, som har pågått bakom min rygg under en tid.......med lögner och ensamhet...... Nu är det han som är förkrossad & rädd för att leva ett liv utan mig.........som han säger "du är mitt syre...jag dör utan dig".......och jag ser sanningen i hans ögon då han säger det......
Hur kunde det bli så här?????
Vi "glömde" bort varandra.....tog varandra förgiven...slutade bekräfta varandra....såg förbi varandra.....började leva pararella liv......blev stolta & snåla om kärlek..........
Men kärleken är inte död.....vi har tretton år tillsammans....vi hade bara tappat bort den och glömt att ge den näring....
Jag vet ingenting om morgondagen....men idag.... den här timmen ,den här timmen så älskar jag och den här timmen har jag bestämt mig för att förlåta....jag vet inte om jag känner likadant i morgon men nu ,nu gör jag det....
Ett förlåtande sinnelag äger magiska krafter.....ett förlåtande sinnelag är som en magnet som drar till sig det goda......
Kram till er/Kicki
Kommentarer
Jag tycker så mycket om er båda två och jag är stolt och glad över att ni försöker ta er igenom detta en dag i taget och växa i det och av det både personligen och i er relation.
Stora stora kramen till er båda.
Ingrids kommentar är så fin,kunde inte sagt det bättre själv...
Som du vet, finns vi här för er..
Pussar och kramar till er/Maggan
Men känner du att du börjar må sämre rent psykiskt och upplever ångest så tänk om...
Jag tycker så mycket om dig!
Kram Sussie