Min älskade älskade underbara

Mormor......min älskade mormor är inte alls piggelin.
Igår ringde morfar till mamma och sa att "om du vill träffa mor så är det nog bra om du kommer nu".Så vi sätter oss i bilen och kör till Finska Ylitornio, för där är hon inlagd........................så svag, så svag..som en liten fågelunge(tårarna trillar då jag skriver detta).
Jag satte mig vid hennes säng och iakttog henne.....jag ville krama ,känna,dra in hennes doft.......men hon hade som ont i huden, så jag satt och försökte få hennes hand i min......vigselringarna hade hon sattit på sitt långfinger, alldeles för stora.........min hand ville hon hålla en stund.
Jag satt och "höll färgen"sen gick jag in på toaletten och grät en stund.....torka tårarna som bränner bakom ögonlocken.........och ut igen och försöka se glad ut .....för jag vet att mormor och morfar vill inte se mig ledsen........Men JAG ÄR SÅÅÅÅ LEDSEN...........så ledsen.
Dom har varit min barndom........DOM är mina finaste minnen.......Stora ängar,kohagar.lekstugan,häftiga åskväder,solvarma lervägar, så lena under mina bara barnfötter,bastu med mommo ,borsta hennes kliande ärr efter TBC operationen,varm choklad,småplättar med hjortron eller blåbärssylt och grädde,mormors pilemariska leende............så snäll......... så snäll......det finns så många fina minnen..........men jag orkar inte nu.
Kram Kicki

Kommentarer

Barbro sa…
Kicki nu gråter jag !!Nu ser man hur oviktigt allt de världsiga tingen är värda....värdet finns i kärleken och handlingen...och att visa ömhet och godhet är livets minnen som alla bär med sig.Kramar till dig lilla kicki/mamma
miamajja sa…
Tusen tack för erbjudandet vännen!
Men efter mycket om och men så tror jag att jag sparar med att åka dit som vi planerat, om inget ytterligare inträffar, det är ju toppen att ni åker dit under tiden. Jag ringde till en sjuksköterska i Ötå och pratade om farmor...hon skulle nog inte få/behöva stanna så många dagar till...vi kan prata mer om det på annat vis än på bloggen... Jag pratade just med farmor förra gången hon låg inlagd om min pappa...om hur sorligt hon har det efter att han dog och allt sådant...jag försökte muntra upp henne litegrann iaf genom att säga att det var tur att vi fick ha honom såpass länge som vi fick, vi har ju alla våra minnen av honom, och så finns ju jag och Malin som "minnen" också, kanske låter knäppt men...man orkar inte vara ledsen alltid... Hon är starkare än man kan tro lilla "fammo" - dethär fixar hon! Massor av kramar till dig!!!
Ingrid sa…
Hej Kickivännen! Du vet att allt är som det ska, eller hur?

Kram
Kicki sa…
Guuud vad jag är tacksam över er.....Mamma,Mia Ingrid.
Lena sa…
Började skriva här igår, men det blev så känslosamt...
Min älskade mormor, käns som den du beskriver i din!!... med allt runtomkring, pankakor & hjortronsylt :-), och mer kärlek än universum äger...
Min älskade mormor och stöttepelare och allt i livet somnade in för 9 år sedan... och jag saknar henna varje minut...
Känner med dej vännen, och förstår din oro...
Varmaste kramen /Lena
Kicki sa…
Tack Lena.....tycker så mycket om dej.

Populära inlägg i den här bloggen

Confession time.....

Fy faaan vilken dag.....

Vad tycks??