Moder jord i frostskrud
Visst är det vackert,tyvärr blir det ju aldrig lika bra på bild som i verkligheten................Men matte har försökt fånga frosten i solskenet.
Kram / Lotta
Confession time.....
Det pirrar faktiskt i min mage då jag sitter och skriver detta......varför??? Jo för att det är förknippat med så mycket skam.....och skuldkänslor........ att inse att man har tappat kontrollen så totalt över sin egen kropp...Att inse att man har förvandlats fån att vara en kvinna till att bli en grå vålnad.....en könlös klump som älskas endast av sina hundar...(KÄNNS DET SOM)...... jag vet att det inte ÄR SÅ.....JAG VET att min MAN och mina barn och alla andra också för den delen inte alls känner eller tycker så....... men det blev MIN känsla..... Och jag kan inte skylla ifrån mig på nånting eller nån annan......möjligen lite på olyckan förra vintern.....då jag drabbades av en TIA (en "liten" hjärnblödning) jag la ner snuset och motionerandet och glädjen till LIVET på samma gång.... Istället kröp jag upp i soffan med en godispåse och en filt och var rädd för att det skulle hända igen.....och att jag......... då det hände igen så skulle jag dö...... Men nu har det snart gått ...
Kommentarer
****
På tal om ondska tar jag mig friheten att klistan in Gibran.
En av stadens äldste sade: "Tala till oss om Gott och Ont."
Och han svarade:
Om det goda inom er kan jag tala, men inte om det onda. Ty vad är det onda annat än det goda, som plågas av sin egen hunger och törst?
I sanning, då det goda hungrar, söker den sin föda även i dunkla grottor, och när den törstar, dricker den till och med skämt vatten.
Ni är goda, då ni är ett med er själva.
Men då ni inte är ett med er själva, är ni likväl inte onda.
Ty ett splittrat hus är inte ett rövarnäste,
det är endast ett splittrat hus
Och ett skepp utan roder kan driva vilse bland farliga skär och ändå inte gå under.
Ni är goda, då ni strävar efter att ge av er själva.
Ändå är ni inte onda, när ni söker er egen vinning.
Ty då ni strävar efter vinning, är ni endast en rot, som klänger sig fast vid jorden och söker näring vid dess bröst.
Frukten kan ju inte säga till roten: "Bli som jag, mogen och full och ständigt givande av mitt överflöd."
Ty för frukten är givandet en nödvändighet, liksom mottagandet är det för roten.
Ni är goda, då ni är fullt vakna i ert tal. Likväl är ni inte onda, endast sovande, medan er tunga stapplar fram utan mål.
Ty även stapplande tal kan stärka en svag tunga.
Ni är goda, när ni vandrar, stadigt och med djärva steg mot ert mål, ändå är ni inte onda, då ni går dit haltande.
Ty inte ens de som haltar går ju bakåt.
Men ni som är starka och snabba, se till att ni inte haltar i den lyttes sällskap och kallar det omtanke.
Ni är goda på oräkneliga sätt, och är ej onda när ni är utan godhet. Ni är endast långsamma och tröga.
Inte ens hjorten kan lära sköldpaddan snabbhet.
I längtan efter ert större jag ligger er godhet, och denna längtan finns hos er alla.
Men hos några av er är denna längtan en störtflod, som med kraft brusar mot havet, medförande bergens hemligheter och skogens sånger.
Hos andra är den ett stilla vattendrag, som förlorar sig i vinklar och bukter och dröjer sig kvar, innan det når kusten.
Men den som längtar mycket skall ej säga till den, som längtar mindre: "Varför är du så långsamm och tvekande?"
Ty den, som är i sanning god, frågar inte den nakne: "Var är dina kläder?" eller den hemlöse: "Vad har hänt med ditt hus?"
Kahlil Gibran